Klättring - Varför så liten sport/Hur kan man få sporten att växa?

Jag tror de allra flesta inte bryr sig... Här är en artikel jag skrev för ett par år sedan. I korthet går det ut på att göra lead lite liknande slalom. Svårghetsgraden ska ligga någonstans emellan Speed och Lead. Det finns flera på svenska sidan bland annat ett öppet brev från J-landslaget från 2001 som helt nonchalerades. Personligen så tror jag det ligger dig i knät att TK har fungerat så dåligt i flera år...

Jag tycker det är viktigt att skilja på ämne här. Om bara Jens kunde sluta gnälla om isolering och TKs fel i allt :) Vi vet alla att isolering är skit men det här hemma i en annan tråd. När man gör tv så kan man klippa, det vet vi alla, isoleringen skulle aldrig visas några längre stunder så tv-tittarna bryr sig inte för det vet inget. Om någon har varit på en Golden League tävling och sen tittat på tv sändningen så vet ni ju. (Hur länge tror ni att Kajsa & alla andra friidrottare får vänta? Eller Anja i pisten för den delen) Lika så är det med Bouldering, man kan klippa tävlingen så det inte blir några problem att veta vem som leder o.s.v. Att ens tro att klättring skulle fungera som livesport, nä det tror inte jag på. Men med lite redigering så blir det mer action och om en klätterkunnig person hjälper till med redigeringen så blir det nog bra.

Som sagt. Tv-sporten satsade ett helt team på att följa en Sverige-cup i Lead och de sa att det var så tråkigt att de inte ville göra om det. Nu snackar vi ett professionellt Tv-team. Du verkar inte tro på klättring som live-sport. Är det inte då dags att pröva ett nytt koncept? När Anja åker är det spännande pga att det hela går på tid och att hon kan åka ur när som helst. 9 av 10 som faller inom klättring åker inte ut på grund av ett plötsligt misstag utan för att de pumpar ut. Anjas åk är 60 sekunders action. När Patxi Usobiaga vinner VM är det 300 sekunders sengång. När Kajsa hoppar kan man relatera hennes prestation till en höjd. I början på en klättertävling kan man inte relatera prestationen till något. Efter hand kan man relatera prestationen men redan då har det blivit tråkigt att följa sengångarna som hänger och vilar och gör samma sekvenser. Vi sista VM hade 98 % av publiken när det var dags för världsmästaren att sengånga sig upp för kvalturen. Jag ser mycket hellre en curling eller bowling match än en klättertävling i dagens format. Försök efterlikna slalom med en blandning av svårighet och speed med mellantider och hela kittet. Då skulle även TV-sporten tycka det var kul!

En intressant diskussion blev det verkligen! Jens, jag tror precis som du har nämnt att det riktigt långsamma tävlingarna och de knepiga regelsystemet kan stoppa ett visst intresse. MEN, till försvar för de långsammare tävlingarna så jag tror ändå att det är dit man kommer att komma, förr eller senare... Som ett mellansteg innnan man kommer dit, eller som ett komplement, så tror jag att förbundet gör det bästa i att satsa på bouldering som tävlingsform. Precis som Micke är inne på finns det många fördelar med bouldering; det är kort och intensivt, OCH! det finns mycket goda möjligheter att göra produktionen enormt effekt-orieinterad då man kan jobba nära klättrarna. Men som sagt, sporten måste få ett språk, den mest tekniska sporten som finns!? måste ha personer som kan sätta ord på vad som händer.  Eller också kanske det räcker det med en "klätter - Zachrisson" som kan berätta allt om utövarnas fritidsliv, deras intressanta personliga historia, tävlingsarenans begynnelse etc..  Jag har faktiskt aldrig hört någon vara så påläst om så mycket skit, men det fungerar verkligen ! :) Min farbror är en riktig golfare, han höjer zachrisson över skyarna och menar att Zachrisson gett golfarna precis det dom behöver, dvs en person som alla golfare vill vara (förutom hans långsamma röst) dvs kunniga, kulturella och tävlingsorienterade. Lägg märke till att han nästan aldrig pratar golf :) !

Håller med flera av ovanstående att nuvaranda upplägg är helt ointressant att följa på TV. För att det ens skulle vara intressant för en åskådare utan klätterbakgrund måste det hela göras mycket mycket lättare. Själv tycker jag det är jättekul att tävla och ännu roligare är det när folk kollar på och ger en sitt stöd. Jag tycker dock synd om dem som står hela dagen och kollar på samma sak och brukar göra mitt bästa för att underhålla dem :D. Många gånger har detta resulterat i att jag bränt mina vinstchanser helt och hållet, man vad gör man inte!? Jag tror det handlar om att vi som klättrare måste ge mer till publiken och med dagens upplägg på tävlingarna är det svårt att göra så.  NM i göteborg 2004 och SM 2005 är de två absolut häfftigaste tävlingarna jag varit på. Solen sken, alla var glada och man fick knö sig fram genom publiken för att komma till problemen, de tävlande var stimulerade och problemen bjöd på stor underhållning vare sig de tävlande ville bjuda på sig själva eller inte :D Kanske är utomhustävlingar som dessa ett vinannde koncept!? Till sist ställer jag mig frågan om vi som klättrare tycker det är rimligt att vanligt folk skall tycka det vi gör är normalt? Varför går vi ut med sängen på ryggen och ligger och kryper under ett stenblock, eller varför sitter vi och huttrar i kylan inne i skuggan och blåser på fingrana den finaste av alla sommardagar? Klättring är charmigt just för att det är en lifsstil, något som inte alla håller på med och jag är rädd att sporten tappar sin charm om massa pengar pumpas in via media, att det istället för en lifsstil blir ett sätt att tjäna pengar. Många sporter har gått den vägen och jag finner det ofta väldigt olustigt att umgås med proffs i andra sporter, det är så flashigt, såååå coolt och de är såååå mycket bättre än alla andra. Å andra sidan skulle det vara rätt skönt att slippa förklara att det varken är ett dragspel eller en säng utan en crashpad jag har med mig upp i skogen bakom huset :D  

Sist vi hade tävling i göteborg ringde jag SVT och de sa att de var intresserade, jag glömde dock informera om datumet så det blev inget av den saken. Jag tror det finns ett intresse, klättring låter coolt och skulle kunna vara coolt på TV men då måste vi som arrangörer och tävlande göra det coolt för dem som tittar. Vi måste ge så mycket som bara är möjligt och för att vi som klättrare skall kunna ge av oss själva krävs ett nytt format. Mats jag vet inte varför du ser livsstil som något negativt för sporten? Som jag ser det är klättring just charmigt på grund av vad det är och jag ser gärna att fler håller på med klättring. Vad jag är rädd för är vad pengar kan göra med en sport. Kolla på cyklingen, fotboll, längdskidåkningen eller inom gymnastik. Dopping, fusk, mutor, svarta löner med mera med mera. Jag skulle gärna se att klättringen som sport växte men jag tror man skall låta det ta sin tid och hitta ett vinnande koncept som fungerar med vad klättring är idag. Jag är rädd att sporten riskerar att förlora sina eldsjälar och därmed sin glans annars. Det jag tycker är mycket underligt är att inte mer kraft läggs på att TV kommer och bevakar tävlingar, har inte förbundet en sponsoransvarig? Det borde för en sponsoransvarig vara av högsta vikt att media övervakar viktiga händelser i svensk klättring, eller? Men innan ni drar media till de vitiga tävlingarna ge mig och alla andra som tävlar en chans att visa hur ball klättring faktiskt är!

Ända sedan 1995 har det pratats om sponsor och mediaansvarig hos TK. Många har varit kallade men i princip så lyckades vi endast på 90-talet att dra in pengar. Under 2000-talet har det bara varit symboliska intäkter trots att många har försökt. Har man fått 'Nej' tillräckligt många gånger så slutar man. Vi måste inse inse faktum att klättertävlingssporten är tråkig i dess nuvarande format för både de tävlande och publiken. Innan man gör något åt detta så kommer alla försök med ledbyggare, domare, media och sponsoransvarig, arrangörsutbildningar etc i princip vara lika meningslösa som de har varit de sista 10 åren. Detta är tyvärr den bistra verkligheten! Jag skulle gissa på att under 2007 så görs det nog 1500 - 3000 tävlingsstarter i Sverige. Endast 5 - 10 % av dessa tävlingsstarter görs enligt det seriösa formatet trots att TK satsar 95 % av sina pengar på dessa arrangemang. Folk tycker det är kul att tävla i klättring men inte med det internationella reglementet.

Känns himla bra att du är så engagerad och intresserad Mats, det kommer nog gå hur bra som helst för tävlingsklättringen, det är jag övertygad om. Jag måste dock få lufta en fundering som jag tagit upp tidigare i strängen.  Björn Strömbergs kommentar snuddade vid det jag själv haft känning av när det gäller de etablerade klättrarna och kanske även förbundets åsikter, dvs: Är klätterförbundet verkligen intresserad av att få sporten att växa? dvs "att växa i utövarantal"? I de mål och syftesformuleringar jag läser i förbundets stadgar  hittar jag nämligen inte något om detta. Vore intressant att höra dina åsikter. Nedan ett par utdrag: SKF:s verksamhet styrs mot de övergripande huvudmål: -Att säkerställa tillgången till klättring -Att alla som klättrar ska vara anslutna till SKF Huvudmål • Säkerställa tillgång till klättring. ”Hur jag som klättrare tar ansvar för access och säkerhet”. • Bättre samverkan inom SKF • Öka andelen medlemmar ”de som klättrar ska vara anlutna”.

Peter... Givetvis skall alla som vill klättra få göra det! (bara man inte bajsar, skräpar ner eller beter sig dumt på klipporna) Jag tycker bara det e kul att folk intresserar sig för sporten så ta mitt något flummiga inlägg med en klackspark. Men jag står fast vid att det är rätt charmigt att folk stannar förbi och inte har en aning om vad man håller på med liggandes under ett klippblock, skakar på huvet och går vidare. En sådan reaktion lär man inte få om klättringen blir mer utspridd och mer uppmärksammad.. :D På tävlingar presterar jag som bäst med ett stort publiktryck, jag gillar verkligen showmomentet och hoppas verkligen kunna erbjuda fler shower i min klätterkarriär, genom att klättringen som sport blir större och intresset mer utbrett lär chanserna öka mer och mer. Jag sitter också och kollar på sporten och förundras över hur dålig sport de kan sända, division 7 fotboll, curling, bågskytte, skytte, (hockey (är det bara jag som hatar hockey på tv?)), osv osv och skulle mer än gärna se mer klättring med coola reportage på TV. Det enda jag är rädd för är om klättring som många andra sporter endast skulle vara ett sätt att tjäna pengar på... Att folk skulle klättra för pengarnas skull och inte för just vad jag ser som tjusningen med klättring. Att folk skulle dopa sig, fuska osvosv för att just komma åt dessa pengar. Detta är vad min fundering egentligen handlar om. Jag skulle älska att se klättring på TV, jag skulle älska att kunna leva på den här sporten, men jag undrar bara till vilket pris.. Nu skall jag snurra iväg väldigt långt ifrån ämnet och jag hoppas ni har överseende med detta... i hela västvärlden tycks ett utspritt missnöje över hur man har det finnas. Aldrig är man nöjd utan strävar hela tiden efter något bättre. Större hus, bil, tv, finare leksaker till barnen och allt dyrare viner till middagarna. Jag skulle vilja att folk satte sig ned och faktiskt såg hur bra de har de.. Precis på detta sätt tycker jag om klättringen, det är kul, det tillför mycket till mitt liv. Varför då sträva efter mer, varför inte bara njuta av varje dag på klippan? nåväl jag anser att jag har simmat ur bild och skall således genast sluta med dessa filosofiska tankar, ber ännu en gång om ursäkt!  

Okej Mats, då har jag en utförligare bild av hur förbundet ser på denna fråga. "Många olika perspektiv" verkar vara kärnan i, och utanför förbundet :) Björn, intressanta filosofiska tankar som jag delvis håller med i. Seize the day! Jag ser dock inte att det behöver vara en motsats i att sporten kan utvecklas och att vi/du/jag kan hänga och klänga hur fritt vi väl ändå?  Förändring, är väl faktiskt det enda som vi vet kommer, både i och utanför livet? :)

Två saker om detta: 1) Har man en sport som inte är så kul att se på för de som inte är insatta så får man göra om konceptet. Ta hästdressyr som exempel. Ungefär lika kul att se på som när målarfärg torkar, om man inte vet något innan. Så de ändrade konceptet och började rida till musik. Idag är det hur stort som helst,  publiken som förut var knäpptyst för att inte störa de tävlande tjoar och klappar händerna i takt och det är show. Tv sänder. 2) Vill man lyfta fram en liten sport måste man jobba för det. Jag har tävlingsflugit. Hur många visste att den sporten finns? Så jag skrev mejl till en rad tidningar och till Tv-sporten. Det blev reportage i DN, DvD, Aftonbladet samt reportage i Sporspegeln. Sedan hakade en rad andra tidningar på också. Men det krävs att någon som tävlar aktivt, eller en manager, tar kontakten.

Anna- Du borde gå med i SKF och skaka lite ;-)

En sak som jag reflekterat över när jag tittat på tävlingar (i alla fall bouldertävlingar, reptävlingar har jag inte sett på ett par år nu) är den här "rättviseprincipen" som alltid tycks råda. Det är svårt för publiken att hänga med och veta hur klättrarna ligger till i en bouldertävling. Klättrarna vet de inte heller och speakern tycks inte få säga nåt. Om man t ex jämför med höjhopp så vore det väl fånigt om ingen skulle få veta hur Holm ligger till inför ett hopp. En stor del av intresset för en tittare är just vetskapen att nu MÅSTE han klara den här höjden. Och en stor del av idrottsutövandet handlar ju om att kunna leverera när pressen är som störst. Därför tycker jag att bra speakers på tävlingar SKA tala om hur klättrarna ligger till så att både de och publiken vet vilka premisser som gäller inför varje klättring. Det tror jag åtminstone skulle öka intresset för publiken på plats. Att få det intressant i TV har en del redan dryftat här så det lämnar jag. Men en stor (helst internationell) bouldertävling utomhus i Stockholm, samtidigt som något annat turistlockande event, skulle kanske bidra i viss mån. Men då måste någon också se till att få media på kroken innan ett sånt event. Att sedan bevaka det proffsigt i tv är säkert en kostnadsfråga som en tv-kanal lägger långt ner i prioritetslistan.

Jag tror att Jonas har väldigt rätt i det där med att göra det publikvänligt. I början kanske man kommer att tycka att det är orättvist, men vartefter blir det ju så att med en lottad startordning får man veta olika mycket olika gånger. T.ex. i längdhopp, tresteg och vissa kastgrenar ändrar man ju ordningen efter ett visst antal försök, så att den som ligger bäst till startar sist (typ som våra finaler) och då måste de ju leverera under press. Detta bidrar ju till spänningen givetvis. Prova och utvärdera, det är väl den enda vägen att få veta.

En annan sport som skulle kunna liknas vid klättringen på så sätt att åkarna kör var för sig (delvis) är ju längdåkning. Men det är väl knappast någon som ifrågasätter att tränaren springer bredvid längs spåret och talar om hur åkaren ligger i förhållande till de andra? Nä, bort med "hemlighetsmakeriet" kring klättrarnas bedrifter, det gynnar ingen. Det är väl roligare om man kan ha en speaker på en tävling som kan säga nåt i stil med: "Nu har Daniel Andersson, som låg femma efter kvalet, flashat alla problem i finalen, så Peter Bosma måste sätta det här problemet för att ha chans på guldet".