Träningstips

Patxi har säkert klättrat i 12 år...han har skrivit fel. Hur som helst, det vinnande träningskonceptet för de allra flesta av de bästa är faktiskt att inte träna alls. De bara klättrar mycket uteomhus och har en lifestyle inställning till sporten. Chris Sharma tex tränar aldrig...han bara upplever klättring.

Okej det besvarar frågan :) Hursomhelst, som nybörjare letar jag fortfarande efter lite träningsidéer/upplägg för att få lite ordning på säsongen. Problemet har varit att hitta någon information/samlad kunskap överhuvdtaget. Det finns knappt något skrivet i "klätterträningsområdet" om man bortser från enstaka äventyrs/klätterutrustningsböcker som oftast fokuserar mer på ryggsäckens innehåll än det tekniska i själva klättringen. Enda platsen jag hittat som gett mig idéer är faktiskt från den här webplatsen 8a.nu. cred! Summa sumarum, det borde finnas en rejäl efterfrågan på träningsböcker/videos i området. Kan inte någon intresserad duktig klättrare tänka sig att göra en video som fokuserar på det tekniska/tyngdpunkter/upplägg etc :) ? Det vore suveränt!

Hej Jag vet precis vad du snackar om kände precis samma sak när jag började klättra. som tur var hade jag flera riktigt duktiga klättrare att kolla på och se hur de gjorde. Blev en sporre för mig att försöka göra det dem gjorde osv. Har du inga duktiga klättrare att kolla på? Precis som Jens säger finns det egentligen inga direkta tips hur man blir en bra klättrare. Men det överrgående är något som finns inom ALLA sporter. Om du spelar basket handalr det om att speal basket. fotboll likadant. I segling handlar det om att få antal timmar i båten och i tennis nöter man in slag för slag. Klättring är exakt likadant. Gör du en rörelse tillräckligt många gånger sparas den i ditt muskelminne och ju mer du klättrar destu mer komplett klättrare blir du. DVS. För att bli en så bra klättrare så fort som möjligt handlar det om att klättra så många moves som är möjligt. Vidare kan du säkert plocka upp vissa takniker från andra klättrare men de flesta klättrar väldigt olika och vi är genetiskt olika skapade och har olika sätt att lösa problem på. Du måste helt enkelt hitta din stil. Min erfarenhet är att många klättrare gärna delar med sig om tips och dyl på Fysiken där jag jobbar ser jag det som en självklarhet att ge tips hur någon skall klara ett boulderproblem/led etc. Ge det en tid, klättra så mycket som möjligt (så många moves/meter) ocg jag lovar dig att du verkligen kommer känna hur du utvecklas från det ena träningspasset från det andra. En annan viktig sak är att du tar det lugnt om du känner smärta i fingrar, axlar och armbågar. I klättringen använder du muskel som mer eller mindre aldrig har varit använda innan, belastningen är superhård och skaderisken är jättestor för nya klättrare. Gör det ont så ta en paus ett par dar annrs riskerard u o sabba din "klätterkariär" innan den ens gar börjat.

Tack för kommentaren Björn, den klargjorde precis det jag har befarat, det är bara fortsätta att köra hårt som gäller :) Har en löparbakgrund och där var planeringen närmast minutiös. Veckor, dagar, enskilda pass var alla uppgjorda, och allting kopplat till den enorma litteratur som skrivits i området. Och jorå, jag kollar på alla duktiga klättrare, det är givetvis ett viktigt inslag för att utvecklas. Problemet som jag själv dock ser det är att klättring är en ofantligt mycket mer komplex sport än tex fotboll, segling eller tennis. Den stora skaderisken är tex en sak som gör den mer komplicerad än andra sporter, man kan inte ”köra på” i precis som du skriver Björn. Man måste istället hitta en optimal kurva för belastning på armar och fingrar för att få ut så mycket och samtidigt undvika skador. Utifrån mina första 10 månader år i klättervärlden är jag i alla fall säker på en sak, det finns mycket att skriva om! :)

Jag vet inte om jag kan hålla med om att det inte skulle gå att träna sig till att bli en bättre klättrare. Visst jag kan köpa att de bästa klättrarna och andra supertalanger klarar sig väldigt bra genom att bara klättra på. Men att det inte skulle gå att träna sig bättre i just klättrning är ett väldigt konstigt påstående. Jag menar i alla andra sporter så är kallas all aktivitet utanför tävlandet (matcher eller vad det kan vara) för träning. I klättrning så skulle tävlandet kunnas referreras till att klättra leder, boulders etc vilka är på eller nära "personbästanivå". Personligen så räknar jag inomhusklättrning som "träning" och även boulder utomhus som är för mig av lättare karaktär. Jag vet i alla fall två böcker som är rätt ok i ämnet klätterträning. Jag har själv läst "Performance Rock climbing", av Dale Goddard och Udo Neumann. Den ger lite tips på träningsupplägg.. dessvärre inte några konkreta övningar eller tekniska tips, men den ger däremot bra tips på hur du kan planera din träning. En annan bok, som jag inte hunnit skaffa än, är "One move too many", av Thomas Hochholzer och Volker Schöffel. Den tar upp vanliga former av belastningskador och hur man kan förebygga/rehablitera dessa.

Tomas Mrazek som säkerligen av de flesta anses vara en av världens bästa klättrare har ett träningstips på sin hemsida, "climb a lot" skriver han. Det summerar nog tanken som Jens vill komma åt. Samtidigt kan man fundera på om det bara är envishet (climb a lot) och gener som har betydelse i denna sport? Jag vill inte tro att så är fallet :)

Träffade Tomaz M i thailand 2005 och även på VM när det var sist och han snackar inte skit.. Han tränar inte något speciellt han bara klättrar. Han historia om hur han började klättra är ganska häpnadsväckande. Han klättrade (om jag inte missminner mig) 90 dagar i sträck från den dagen han började sen skulle han iväg till släktingar eller liknande och var tvungen att ta sin första vilodag :D (olyckligtvis sade han) Givetvis finns det 1000 tals olika träningstips men det finns ingen mening att försöka tillgodose sig dem i ett så tidigt skede av sin klätterresa. (precis som i löpning är det onödigt att börja studera tekniker och lägga upp träning minutiöst om man är 6 månader och inte kan gå, väldigt hårddraget men det är samma tanke) (menar absolut inte något ont med denna mening och hävdar helle rinte att din klättring kan jämföras med hur en bebis lär sig gå, var bara ännu en dålig jämförelse från min sida) I klättring är det helt nya muskler som du i stort sätt inte har användt tidigare som skall användas och det gäller att ge dem tid att anpassa sig och lära sig vid rörelserna. Jag tycker att om du testar o bara klättra klättra klättra eller som mrazek säger i sin intervjuv: climb climc climb :D och den dagen då du känner att du inte utvecklas mer, då kan du börja lägga upp träningsprogram och dyligt om nu det är vad du känner för :D Å andra sidan tycker du minutiöst upplägg är kul och givade är det givet att du kan göra ett sådant schema också, för min del är det just det att man gör lite det som faller än in och man inte har nåt schema att följa som är en av tjusningarna med klätttringen. Vidare har jag lite planer på att avslöja några av mina hemligheter till att hålla sig skadefri i en artikel här på 8a. Jag tror jag har hittat ett vinnande concept då jag faktiskt inte haft en enda skada som berott av klättringen under mina 7 år :D Vi får väl se hur det blir med den saken, om jens samtycker och om tid ges.. För att tillssit svara på din fråga Peter angående gener. Tyvärr är nog fallet så att gener är oerhört betydelsefullt i klättring, viss kan helt enkelt inte bli riktigt bra klättrare på grund av deras gener. Medans andra har det i sig och blir mer mutanter än människor ;) Lycka till med klättrandet och njut av meterna/movsen, så kommer det andra av sig självt :D

Du undrar mellan raderna varför jag har så bråttom att bli bättre. Allt jag kan säga är att jag är en sån där "sätt mål, och jobba mot dom person". Dessutom hade jag en vadslagning för lite drygt ett år sedan om hur lång tid det skulle ta att nå 8a. Nådde mina delmål mycket tidigare än jag trott och behöver nu verktyg för att gå vidare..Därav frågorna. Hursom, ska ta och titta på böckerna som rekommenderats och jag ser fram emot dina träningstips Björn! :)

Att ha huvudmål och delmål låter som ett mycket klokt upplägg :) Det är mycket roligare att klara av mindre mål på vägen än att "misslyckas" med att nå det stora målet flera gånger under resans gång. Det var något som jag själv helt missade då jag för ca ett år sedan började klättra. De jag klättrar med är mycket mer erfarna och duktigare klättrare än mig själv och självklart så ville/vill jag bli lika duktig jag med.. helst på en gång. Fast det enda som gick snabbt var att slita ned kroppen och trots polarnas varningar så sade min stolthet att det vara bara att nöta vidare. Jag blev förvisso inte sämre under denna tid.. men kroppen var inte i bra skick.. När jag till slut lade "stoltheten" (eller rättare sagt dumheten) åt sidan och började klättra lättare problem så klarade kroppen av en större mängd klättring. Så saktliga började jag att krympa närmare mitt mål för säsongen och i slutet av denna så nådde jag slutligen mitt mål. Så visst är "climb, climb, climb" ett vinnande koncept, men det skadar inte med lite tanke bakom det hela :) Där tror jag att det bra med lite tips på vägen från böcker, forum eller andra personer. Något som är bra med klättring och "klätterträning" är trots allt att även de enklare moven ofta är minst lika roliga och värda att uppleva som de svårare, vilka man är tvungen att ta för kung och fosterland för att klara.. om man har tur att få skicka dem dvs. Paralleller finns i många andra sporter, tex så följde jag två mtb-proffs nedför den enklaste downhill-leden i Åre och jag har aldrig hört några som skrattat så mycket av glädje på ett par cyklar som dessa två :D Ser fram emot att få läsa om Björns "hemliga recept" för 7 års klättrande utan klätterskador är något jag själv också vill ha :D EDIT: mitt mål för säsongen var inte att bli lika bra som polarna... det verkar få vänta ett bra tag till :P

Intressant forum, mycket vettigt. Det finns dock en grej jag inte håller med om. Samtliga stora klättrare tränar, mycket och dessutom hårt. För ett par år sedan försökte jag komma i kontakt med Patxi så han kunde komma till Sverige och ge några föredrag. Jag kom aldrig i kontakt med honom själv. Den personen som svarade var en agent. Kullen kunde bara komma vissa datum och då skulle vi garantera att det fanns ett klättergym värdigt namnet. Ett annat krav var att hans personliga tränare hängde med och att han skulle vara hemma och ha ätit middag innan 10 på kvällen. Han tränar grymt mycket och det ska han ha tor eloge för. Han är en hjälte! Dani Andrada har inte varit på ett klättergym sedan flera år tillbaka, men klättrar ca. 250 dagar per år enligt egen utsago. Själva Dave graham sade till mig, när vi samtalade i Gorges du Tarn i somras, att han var skadad och tappat vikt. Hans upplägg för att återfå muskelvikten var att springa och cyckla i Schweiziska bergen (mountain bike) i ett par månader. han avskyr klättergym också, men han har ungefär lika många klätterdagar som Dani. Sharma är nog inte latare än alla andra guldgossar. Hur många kätterdagar har han på ett år? Josunes och Rikar (Otegi) "tortyrkammare" i baskiska Ordizia är ökänd i hela Spanien. De tränar inomhus halva året trots att de bor i Spanien (tokiga...!) Jag har också en lifestile inställning till klättrin. Jag lägger alla mina sparpengar på klätterresor och material.Jag har inte några sparpengar, tar dagen som den kommer, reser när jag har en slant och klättrar som om det inte fanns något annat värt att leva för, men jag tror på inomhusträning, planering och träningsmetodik. Jag skulle aldrig heller träna inne om jag var sponsrad...

Tack för inlägget Carlos. Klätterproffsen Josune och Patxi har alltså strikta träningsupplägg och hårda regler för sig själva+några till. En fråga som jag inte kan låta bli att ställa (återigen) är då hur dessa utvecklats i jämförelse med övriga proffsklättrare under en viss tidsperiod. Varför inte i sann vetenskaplig anda kontrollera för variabeln utomhusklättring och sedan jämföra gruppen som har haft nedskrivna upplägg och träningsidéer med dom som inte haft det? Voila, gratis idé för d-uppsats skribenter på idrottspedagogprogrammet. :)

Jo, det skulle vara intressant. Kul idé! Jag tror att det skiljer ganska lite mellan de som tränar inomhus och klättrar ute och de som bara klättrar ute (inom eliten) däremot kan man fråga sig hur det går for folk som ine befinner sig i eliten.Många tränar 1-3 ggr i veckan en del upp till 5 eller 6, men få har någon strukturerad träning. Hur skiljer det sig mellan de som inte planerar och de som tränar medvetet? Har de lika roligt? En annan intressant fråga skulle kunna vara hur många tävlingsklättrare tränar organiserat? Går det att vara med i eliten inom svårighet/boulders utan att ha en tanke med sin träning? I Sharmas, Grahams, Josunes, Patxis, Ramonets, Mrazeks och många andras fall är det väl som inom alla andra sporter. Man utvecklas ganska mycket under en period och sedan går det rätt segt. Det var ett tag sedan Sharma gjorde sin Realisation, sedan dess har han kanske blivit stabilare på de grader han klättrar och kanske till och med höjt sig ett snäpp, men det är inga jättestora föbättringar. Samtliga klättrare ovan har klättrat 9a eller 9a+ men det går rätt segt nu. Ett undantag är Dani Andrada som har utvecklats rätt mycket de senaste 2 åren. Om du precis börjat och klättrar regelbundet och har kul kommer du troligen att utvecklas rätt snabbt de första åren, sedan kommer du att utvecklas också, men kanske inte lika snabbt. Det är kanske en anlednig till att personer som utvecklas mycket snabbt tröttnar när det inte går lika fort längre. Klättring är en mycket komplicerad sport. Det är väl en del av utmaningen...

Det gäller hitta en balans mellan Träning & Lifestyle. Varför jag skrev att Sharma inte tränar var för att ge ett perspektiv. Jag har varit tränare i många år och jag tror att Said är den som har tränat hårdast i Sverige över ett 10 års perspektiv. Anledningen är att han laddar sina batterier med sina Lifestyle resor. De allra flesta tränar för mycket maxstyrka på bekostnad av teknik, taktik och mentalt som alla tre är betydligt svårare. När man sedan kommer ut är det lätt att man blir utbränd eftersom man saknar balans mellan fysisk och psykisk styrka. i särskilt ledklättring tänker man så mycket när man klättrar så det behövs psykisk energi och balans och jag tror man utvecklar denna genom en Lifestyle approach.

Det håller jag med om. Alla har olika anledningar att klättra men utan resor/klättring ute är det lätt att tappa motivationen. Det är förbaskat dyrt att vara ute flera veckor och klättra, men det lönar sig. Man skulle aldrig orka med alla dessa inomhuspass om man inte hade resor och projekt att se fram emot!