Potrero Chico - Mexico

Jennys vinter
Kopierat från Jenny Körlins blog
Ännu en slackerperiod är till ända och jag har nu börjat jobba i Eskilstuna. Har inte tagit mig till klätterhallen än, ffa pga en elak fotstukning (det är farligt att gå på plan mark). Vad gjorde jag under ledigheten då? Åh, en massa roliga saker! Först var jag två veckor i Portugal o lärde mig surfa. Efter lite bummande åkte jag sen till Mexico för lite civilsemester i Oaxaca med surf på Stilla Havskusten. Men sen var det dags för Rickard att joina, för 3,5 veckors klättring i El Potrero Chico strax utanför Monterrey i nordöstra Mexico.

El Potrero chico
Området består av gigantiska och nästan lodräta kalkstensplattor fulla av fossiler från ett urtida korallrev. El Potrero chico betyder förstås "den lilla korallen". Plattorna var förut en gammal havsbotten som låg horisontellt, men efter miljoner år av skiftningar på en nästan ofattbar makroskala har plattorna rest sig vertikalt upp till 1600 meter höga. Den närliggande lilla staden Hidalgo har livnärt sig på bergen i form av en betongfabrik. Brytningen är fortfarande aktiv och ibland ekar sprängningar genom bergen. Dock är El Potrero chico en skyddad park, vars skönhet och badmöjligheter i källvatten gör det till ett stort turistmål under somrarna. Det går att klättra här under hela året, men högsäsongen för klättring är under vintermånaderna när temperaturerna är lägre. Tyvärr var temperaturerna ovanligt låga när vi var där, ibland nedåt nollgradigt. Den som kommer hit på sommaren får räkna med att klättra tidigt, ta siesta och sedan klättra igen på kvällen när temperaturen (som då ofta går över 30 grader) har sjunkit. Utvecklingen började 1988, och har framför allt drivits av amerikaner. Under vår visit träffade vi på några av de första gubbarna på plats: Magic Ed och Dane Bass, som båda brukar vara i området stora delar av året.

Bergen är mest kända för sina bultade multipitcher, många har 10+ replängder. Sammanlagt finns över 500 leder i området, och i närheten finns fler utvecklade berg. Lederna är för det mesta sva/vertikala, varning för slitna vader! Det finns även några små och lite otillgängliga grottor med mer överhängande tufaklättring, men dit gick vi aldrig (det var för hårt för oss!). Sen finns även Outrage wall med fantastiska och lätt överhängande turer. En av anledningarna till att jag ville åka till Potrero chico var faktiskt att det fanns så mycket lätt och slabbigt. Senaste gången jag försökte klättra överhängande turer sa ryggen ifrån å det skarpaste. Så för att undvika skador tänkte jag att det var bättre att klättra långt och lätt istället. För det går ju inte att felbelasta på slab - eller? Hm, låt mig bara säga att tre veckors avlåsande på slabkrux tydligen också kan sätta sina spår...

Vad ska du ha med dig?
-Hjälm, jag skämtar inte - du måste sportklättra med hjälm pga områdets benägenhet till stenfall. Hjälmar är också obligatoriska när du säkrar eller i allmänhet står under en klättervägg.
-20-25 quickdraws, minst 5 av dem bör vara "tradslingor" som kan förlängas till 60cm (för att kunna dra ihop replängder).
-2 120cm-slingor samt 4-5 skruvkarbiner per person beroende på typ av broms som används. Det är vanligtvis enklast att ha knytit en 120cm-slinga i Y-konfiguration med var sin skruvis i de öglorna som ska sitta i ankaret, detta sparar tid på långa turer.
-Jag tycker att det är moraliskt korrekt att använda en självlåsande broms direkt i ankaret. Vi använde omväxlande Cinch och Reverso, även prussik till firning med Reverson förstås.
-Många av lederna kräver ett 70-m rep, vilket tyvärr inte alltid framgår(!) Firningarna gick alltid att göra på ett enda 70-metersrep (och glöm för guds skull inte att knyta knutar i ändarna, även på singelrepor!). Faktum är att det är dumt att fira 60 meter genom att ha två rep. Dels för att det är större risk att det fastnar, dels för att det är större risk att dra ner sten på oskyldiga klättrare under en. Jag skulle definitivt rekommendera att ta med ett 70m-rep. Och inte något "det-är-bara-kapat-lite-grann-rep", firningarna är ofta på håret även med reptöjningen!

Rekommenderade flerrepor som vi gjorde. Ta tidsangivelserna med en nypa salt, jag är inte den snabbaste klättraren i världen. Mitt smeknamn är The Sloth. (Och, ja jag beskriver lederna lite, onsightpuritaner kan sluta läsa nu.)

Estrellita 6a+, 12 replängder. (Fyra stjärnor av tre möjliga.) 1 60m-rep (fast det är på håret).
Den absolut bästa flerrepan vi gjorde i potreron! Du får inte åka hit utan att göra den, påbud!!! Många avskräcks av att den är felgraderad i flera förare (6c+ istället för 6a+), kruxpitchen är en jättefin kort och lätt överhängade spricka i ett dieder med goda fötter hela tiden och det ska dessutom gå att klättra runt denna del. Replängd 10 och 11 var så fina att jag nästan grät. En del tycker att 12 replängder låter lite mycket men vi sprang upp för hela härligheten på bara fyra timmar och då länkade vi bara två repor (10+11). Toppen är även den fantastisk: en fin picnic-hylla under en palm med milsvid utsikt (se bilden). Ta med lunch och kamera!

Black Cat Bone 6b+, 9 replängder. OBS! 1 st 70m-rep obligatoriskt!
Första delen är ganska typisk potreroslab, men när en väl tagit sig förbi mittenhyllan kommer den fantastiska klättringen. Det brukar sägas om denna led att den innehåller all typ av klättring och det gör den fan. Sprickor och flak, delikat featureklättring, delikat listklättring, litet tak och sist men inte minst en vacker skorsten av vitaste och renaste kalksten. Wow! Så många replängder på rad av så häftig kvalitet är inte fy skam. Det här var första långa leden jag gjorde, och det är ett äventyr jag kommer att komma ihåg! Tog oss ca 6 timmar att klättra, och firningen i mörkret :( tog två timmar. Det enda som var lite läskigt var att bultarna mest var gamla hylsbultar av oklar kvalitet. Bultarna på kruxet (förstås) var svarta av korrosion, men bultlinjen under kändes pålitbar. Det blir ju inte direkt markfall...

Snott Girlz 6b+, 7 replängder. Ett 60m-rep.
En av parkens klassiker. Tyvärr har den svåraste replängden (nr 2) lite långt mellan bultarna, så se till att du klarar den. Jag drog ihop replängd 4 och 5 (med adekvat bulthoppning och slingförlängning) och det var himmelsk klättring. Tog oss nog ca 4-5 timmar att göra, 1h att fira. Dra absolut inte ned några stenar alls! Det regnar stenar varje dag på Mota Wall, bidra inte till det.

Space Boyz 6b+, 11 replängder. 70m-rep obligatoriskt.
Guuud vilken epic! Det tog så jävla lång tid allt. Första fyra reporna går att dra ihop till två = jag fick den sällsamma ynnesten att klättra typ 130m i sträck, yay! Kruxpitchen var lurig och trixig, men väldigt fin! Bland annat balanserade jag runt ett hörn med bara luft under mig - utan att använda händerna! Den här leden kändes klart tyngst av alla vi gjorde, inget var gratis och det tog liksom aldrig slut! Eller så kan det varit för att vi var trötta den dagen :)

Time Wave Zero, 23 replängder (!)
Den näst längsta sportturen i Nordamerika! Nej, denna gjorde vi inte. Men jävlar vad jag ville! Se till att vara väl utvilad, snabb på att klättra och snabb på reparbete. Lycka till!

Sen fanns det förstås en massa fina enkelpitcher också! Det är bara att botanisera.

Att åka eller inte åka?
Potrero Chico är ett fantastiskt klätterområde med billigt boende och gångavstånd till klättringen, dessutom är Mexico ett roligt och bra land att resa i. Men det finns inte bara fördelar, det finns en massa nackdelar att gnälla över också.
Lösa stenar: Stentypen är uppbruten, trots att det klättrats i två decennier kommer stenarna aldrig sluta trilla. Det finns en anledning till att alla har hjälm! Å andra sidan var vi extremt försiktiga och kunde därför inte hållas ansvariga för att mer än lite grus åkte ner.
Alpin bultning: det är ofta långt till förstabulten, och en del leder har långa runouts. Dessutom är en hel del bultar gamla och av tveksam kvalitet.
The slab!: Den klassiska portreroslabben känns efter två veckor lite tråkig, och då är det svårt att variera sig utan att klättra minst 7a.
Vädervarning?: Vi fick en period nollgradigt och hade kläder för 10gradigt. Engångsgrej? Tur att vi hyrde rum på camping - var ute i god tid för dessa!

Med denna disclaimer på pixlar skulle jag ändå vilja säga att Potrero Chico är väl värt ett besök. Att kunna sportklättra så många långa leder är en häftig upplevelse, och kvaliteten på många leder är hög. Vädret (i alla fall som det brukar vara) är behagligt när det är för kallt på nordligare breddgrader (i både Europa och Nordamerika). Kort sagt: dra västerut!

Skickar du ett pm till mig så kan du få Magic Eds mailadress - han har ibland billigt boende (billigare än campingplatserna), och skjutsar från flygplatsen för bidrag till bultfonden.

Stora kramar
Jenny