Skaderisker för Barn/Ungdom

Barn/ungdom & klättring av Björn Alber

All fysiskt aktivitet hos barn skall beaktas ur minst två perspektiv, dels de potentiella fördelarna och dels de potentiella riskerna. Dagens industriella samhälle har en flora av potentiella problem. Den lägre fysiska aktivitetsnivån hämmar såväl kroppslig som fysisk utveckling, ökar risker för en mängd livsstilrelaterade sjukdomar – sockersjuka, hjärtsjukdom ledskador inkl artros mm.

Att fungera i en grupp med gemenskap och visioner om utveckling ( tävlings och träningsgrupp)  ger en större anpassning till etablerade sociala normer och vuxenliv samtidigt som det minskar risken för olika typer av missbruk/droger  och attraktionen av ”Tv/dator/telefon” baserat liv. Såväl internationellt som inom Svensk idrottsmedicinsk förening har ett paradigmskifte skett till att uttala att ungdomar inte bara generellt behöver aktivitet det är dessutom angeläget att det i denna aktivitet finns inslag som gagnar (stimulerar) tillväxt  och stabilisering av rörelseapparaten det vill säga styrketräning under kontrollerade former  ( från att tidigare felaktigt påstått att det ur utvecklingssynpunkt skulle vara skadligt). Vi vet idag att detta stimulerar till optimal utveckling av benhållfasthet (mineralisering) broskutveckling i tjocklek och kvalitet, utveckling av stabilitet och hållfasthet i stödjevävnader (senor, ligament, ledband etc.) en självklar del av träningen är adekvat vila och adekvat kost annars kan träningen istället bryta ned vävnad.

Inom idrotter som fotboll, hockey och gymnastik kör man betydligt hårdare i långt yngre grupper än vi gör inom klättring. Inom dessa sporter ser man förutom akuta traumatiska skador även överbelastningsskador såväl av akut som av kronisk natur. Inom elitgymnastiken finns det även svenska fall av epifysär påverka (påverkan på tillväxtzoner). 

Vare sig i litteratur eller praktik är dett vanligt inom svensk ungdomsklättring .  Vi har haft ett par fall i den kritiska åldern kring 15-16 men i dessa fall, har såvitt jag förstår,  har en exceptionellt tung boulderträning tillsammans med en bristande lyhördhet för överbelastnings/skadetecken funnits. Att varna för uppmuntran till crimp eller campus/fingerboard träning före 16 år är rimligt, men att därifrån dra en parallell till att boulder helt skulle uteslutas för denna grupp är orimligt. Att ledklättring skulle vara så mycket säkrare är naturligtvis en utopi  då träning för lead ofta sker på just boulders  (och hängbrädor, campus boards  etc.) .

Det är välbekant att just fingerledernas tillväxtzoner kan överbelastas och skadas lättare än de långa rör benens . Detta sker dock vanligtvis inte genom kortvariga överbelastningar utom genom kontinuerlig tungt upprepande av olämpliga moment (eg Crimpers träning, campus etc. ). Detta sker naturligtvis inte utan förvarning utan svullnad, stelhet och ledsmärta finns alltid tidigt i förloppet – dessa tecken skall observeras och ageras på ej ignoreras!

Att börja tidigt med en idrott har såväl fysiskt som mentalt och socialt värde men riktlinjerna bör självfallet vara att leka och lära! Att tolka detta som att tävlingsmomentet i tex. boulder skulle helt utgå / vara för farligt är dock i min mening en feltolkning. Genom att låta ungdomarna mäta sina krafter under väl kontrollerade former får vi en möjlighet att påverka vad och hur dessa individer fokuserar sin träning på. Vi bör styra till boulders  som har anpassad höjd.  Till leder och boulders  som i huvudsak undviker att uppmuntra till crimp grepp genom att istället för minskad grepstorlek öka svårighet med överhäng och ökade tekniska svårigheter. Ökat lutning hjälper till att öka fokusering på core styrka ( bålstyrka) och styrka i såväl som axlar, bröstrygg  samt till förbättrad avlastande teknik.

Vill man försiktigt träna upp greppstyrka , led, skelett och senhållfasthet kan försiktig ( ej med mer än kroppsvikt) träning på så kallade hitstrips genomföras. Dessa greppbrädor är utvecklade av Eric Horst med särskild  utformning för att stödja leden bättre vid pockets och halvcrimp – träningen skall då bedrivas som ren styrketräning  - det vill  säga långsamma kontrollerade rörelser där man under full kontroll går upp ner på 6-12 exakt likadana grepp.  Denna typ av träning syftar som ovan nämnt till att bygga upp styrka och hållfasthet i första hand. Förstår man fysiologi så inser man dock att den långsamma excentriska fasen gynnar utveckling av typ II fiber (snabba muskelfiber) aktivering – det vill säga ökad max och kontakt styrka.

Svenska tävlingar har som mål att alla skall få klättra så mycket som möjligt så att samvaro och utövande får en central roll medan fokusering på prestationen i sig skall tonas ner - detta har i min mening arrangörerna lyckats med. Föräldrar bör i högsta grad vara delaktiga och medansvariga i beslut om mängd och typ av träning och tävling. De har lättast att följa sina barns återhämtning och eventuella krämpor . Smärta  och eller svullnad/stelhet är signaler till nedtrappad eller helt utsättning av aktiviteten till hel symtomfrihet uppstår - dessa signaler skall följas och ageras på!

Eftersom vi vill vi att detta skall fungera optimalt bör en viss utbildning av såväl ledare, funktionärer , ledbyggare och föräldrar ske. Skött på rätt sätt skall det ungdomliga lek och tävlingsintresse  för klättring hos de unga kanaliseras till ett friskbefrämjande vuxenintresse/livstil. I min mening är klättring en av de mest allsidiga sporterna och den stimulerar människans fantastiska kropp såväl själsligt som psykiskt på ett otroligt brett och bra sätt. Låt oss se till att barn och ungdomar på ett inspirerande men sansat och genomtänkt sätt får ta del av detta!

Björn Alber

Leg läkare  specialiserad i idrottsmedicin & rehabilitering

Arbetsfysiolog

Summary of merits

1974 to 1980 Swedish National& Olympic kayak team

Instructor certifications in diving, sailing, kayaking and climbing

1980 MSc Sports/Work physiology & biochemistry – thesis ”man working in a hot humid environment”

1980 to 1990 scientist & teacher with the  Swedish national board of occupational safety &health

Responsible for education  in work physiology and health & fitness of colleques in basic medical training as well as as sports medicine specialist in training

Teached  & Conducted doctoral thesis in physiology at Karolinska institute  (GIH)

1990 Certified MD, educated at the Karolinska institute later  specialized in general & sports medicine,

Since 1978 Member of and Teacher with the  Swedish society of sports medicine

1990 Qualified National Team physcician certified by the  Swedish society of sports medicine: as such consulted by AIK, Swedish kayak and bicykling federation amongst others.

Since 1990 operating a private clinic specialized in sports medicine

1981 and on continously lecturing and consulting  on health and fitnes with all the major gym chains in Sweden via the Genesis Health company (http://www.genesishealth.se/) and also leading