Teneriffa är en vulkanön med Teide som högsta topp, 3 178 m.

I 8a's cragdatabas finns det 337 ascents från Arico som faktiskt, baserat på kvalite, rankas som det #5 bästa stället i Spanien. Dani Andrada har satt upp en 8c+ här. De övriga klipporna som nämns finns inte listade i crag databasen, dvs de har mindre än 50 ascents.

Johan och Evelin Vastero driver ett klättercamp via www.chohoo.com

Sportklättring på Teneriffa - av Evelin och Johan Vestero www.chohoo.com

För ungefär åtta miljoner år sedan tittade vulkanen Teide upp ovanför havsytan för första gången. Vad den inte visste var att den hade träffat precis rätt klimatzon. Med lite hjälp av ännu fler vulkanutbrott, vatten, vind, samt en del kraftiga jordskred, så voilá - Teneriffa var skapat! Ett soft klätterö där man kan klättra utomhus året runt.

Det finns omkring 25 stycken utvecklade klätterzoner, och när vi pratar om utvecklade så pratar vi borrbultar. På vinterhalvåret är det bästa stället Arico. Arico är oftast bra på sommaren också, men emellanåt blåser det varma vindar från Sahara, så om man inte tycker om att klättra med 35 grader i skuggan beger man sig bäst upp till Las Cañadas. Las Cañadas har det i särklass läckraste landskapet och de sjukaste klippformationerna, men om man inte trivs med att temperaturerna kryper ner mot 10 grader under vintermånaderna, gör man bäst i att hålla sig till Arico. Ja, ni förstår kanske, Arico på vintern och Las Cañadas på sommaren.

Arico ligger på den sydvästra kusten, ungefär vid trädgränsen. Ur en röd, massiv ignimbrit har vattnet mejslat ut Teneriffas mest namnkunniga klätterområde. Klättringen är till stor del överhängande, med festliga hål här och var. På ravinens botten finns stora stenbumlingar. Här finns klättring för alla, oavsett om man är nybörjare eller 8a-klättrare. Arico är Teneriffas Mecka för sportklättrare. På helgerna kan det vara ganska fullt - inte så att man behöver köa till leder, men Spanjorer kan vara ganska extroverta - I veckorna är man däremot ofta själv.

Las Cañadas är raka motsatsen till Arico. Om man bara åker förbi de utsiktsplatser där man rastar framförallt tyska och engelska charterturister är man nästan alltid själv. Klättringen ligger över över havet, och även om det inte låter så mycket, känns andningen och kroppen tunga. Är man sugen på långturer och trad tar man bara någon av väggarna runt omkring. De klipporna kan dock vara ganska lösa, så här bör man ta med sig hjälmen. Men är man sportklättrare är det till Las Cañadas del Capricho man ska bege sig. Det är små, fasta och ostgula klippor i en massa lustiga formationer. Och för den som tycker om bumlingar finns det också en hel del att göra.

Det var de två största områdena. De resterande 23 är mer okända, dolda och ibland hemliga. Ovanför de stora turistorterna i söder ligger Guia d'Isora, för den som alltid vill ha sol och värme. Nedanför Arico ligger El Hoyo, för den som trivs bäst i skugga och uppskattar canyoninganmarscher. Mitt i det norra turistcentrat, Puerto de , ligger klippan Martianez, för den som vill känna citypuls och kolla på surfare mellan lederna. Här ligger också den 8b-led som har rykte om sig att vara Teneriffas svåraste led. Då var det omkring 20 områden kvar, men dem berättar vi om en annan gång.

Resa hit gör man antingen med charterflyget eller t.ex. Sterling. Vill man inte dela balkong med engelska fotbollshuliganer bor man bäst i El Médano. Det finns fortfarande ingen vettig förare, men den mest exakta informationen om lederna kan man hitta via klättermagasinet Desnivels cragdatabas, www.escuelasdeescalada.com. Sen finns ju förstås Chohoo som ordnar all-inclusive klättercamps på ön, www.chohoo.com.