Fredrik Nyberg Blog - 8a.nu Fredrik Nyberg Blog - 8a.nu <![CDATA[Bratthammaren utanför Bodö]]>

http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612369045/in/set-72157624073629512/
Jonas på 17 mai ruta 7a. Foto: Elin Eriksson

Så vi åkte iväg på onsdag efter jobbet och avverkade milen snabbt. Onsdag kväll kollade vi in klippan och vi var spända av förväntan, trots att vi inte visste något om den. Det var med lite blandade känslor vi inspekterade väggen. Den var lite uppbruten och skräpig, men det fanns delar som såg mycket bra ut.


http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612370577/in/set-72157624073629512/
Fredrik Nyberg på 17 mai ruta. Foto: Jonas Wiklund

Bratthammaren har ett femtiotal leder som är mellan 10 och 50 meter långa. De flesta är omkring 20m och av alla lutingar, men riktigt slabbigt och riktigt överhängande dominerade. Klippan består av gnejs av varierande kvalite'. När den är som bäst påminner formationerna om de i Flatangergrottan, men ibland är den riktigt kexig.


http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612978504/in/set-72157624073629512/
Elin Eriksson klättrar på Tak i hodet 6c+. Foto: Jonas Wiklund

Det kanske inte är värt att resa riktigt långt för klippan, men om man är i området så har den definitiv några trevliga leder att bjuda på. De flesta lederna verkar vara ganska kruxiga, men det finns även ett par jämna utmaningar.


http://www.flickr.com/photos/wiklund/4612361587/in/set-72157624073629512/
Fredrik Nyberg klättrar På kanten 6a. Foto: Jonas Wiklund

Av de leder som vi provade så fanns flera riktiga guldkorn.
  • Partikkelakselleratorn 6c/7a
  • 17 mai ruta 7a
  • Mer sol på kroppen 7b
  • Tak i hodet 6c+

http://www.flickr.com/photos/nyberg_fredrik/4616172998/in/photostream/

Jonas Wiklund doggar en 9- på Bratthammaren i Bodö.

]]> <![CDATA[Påskresa till STHLM med omnejd]]>
Först besökte vi Dödskalleberget. Jag var något skeptisk innan besöket, men blev sjukt impad. Ett riktigt bra och old-school sportklätterställe. Vertoväggklättring när den är som bäst. Jag klättrade inte så många leder där, utan doggade mest en sjukt fin 7c. Efter vår hårda dog-session så var jag tvungen att kapa änden på mitt 70 metersrep.

Under lördagen så drog vi iväg söderut till Bistaberget. Denna dag gick mera i endurance-träningens tecken, för samtiliga inblandade. Jag fick göra en  riktigt rolig 7a travers som heter Sprattelgubben. Blev impad av att Elin och Petra gick på Anarkisten, en led som definitivt skulle avskräckt dem förra året.


http://www.flickr.com/photos/nyberg_fredrik/4497788926/

På söndagen mötte vi upp Conny Dahlin för att besöka Finnsvedsberget. Jag blev imponerad på förra besöket, men nu förstärktes till och med det intrycket. Kapten Haddock gick vägen för alla grabbar, men 7a+en till vänster visade sig bjuda på mera motstånd. Men vilken led det var! Väldigt lik Wild thing i Niemisel. Måste tillbaka igen!
]]> <![CDATA[Crackoholic och the sends]]>
När jag såg trailern blev jag lite orolig. Det kändes som om de skulle fokusera på "den mentala aspekten", vilket jag inte tycker gör sig speciellt bra på klätterfilm.

Filmen började med en ganska lång presentation av bohusläns klätterhistoria. Det var faktiskt inte så tråkigt som det låter. Ganska intressant faktiskt även om den delen var lite för lång för min smak. Tor line delen var kul och gjord med glimten i ögat.

Sedan började snacket om alla faaarliga areter i Häller. Och långa klätteretikdiskussioner. Om jag fick bestämma, vilket jag gillar att göra, så hade man väl kunnat hålla detta till ett minimum, men man kan nog säga att detta är fokus på filmen. Om du däremot gillar sådant så måste du älska denna film.

Det var korta bitar med Bolander, Restorp, Holmberg och Melin som i min smak var superbra. Här handlar det ju om sprickklättring.

Kanske är detta kärnan i problemet med denna film. Jag förväntade mig en sprickklätterfilm av crackoholic, men fick hard grit, igen. Den kanske skulle heta Areteoholic.

Nu belyser jag kanske bara de bitar som jag tycker är dåliga, men det är så lätt att fokusera på dem. Crackoholic är inte en dålig film, utan den är riktigt bra- trots alla mina invädnignar. Proffsig och snygg, med snygga linjer.

The sends hade nog motsatta förväntningar jämfört med crackoholic. Jag hade inte gillat Shawns tidigare verk och trodde nog inte att den skulle vara speciellt bra. Men jag blev överaskad. Den var riktigt sevärd. Gillar djupvattensolobiten. Det är en del snack även i denna, men för mig så stör inte detta på samma sätt som i crackoholic.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag tycker att det är ganska bra filmer som i princip spelar i samma division som de utländska klätterfilmerna. Jag tycker i och för sig samma sak om nästan alla klätterfilmer, att det snackas för mycket skit. Så lyssna inte på mig. Du kommer nog att gilla dem!
]]> <![CDATA[Säsongspremär]]>
Jag doggade Spacecowboy och den var mycket fin. Den kommer jag nog att försöka sätta i år. Jonas provade A day in life. Saku kände på Bä, bä... Anu på Wild thing och Fjodde provade lite allt möjligt. Alla verkar vilja åka dit många gånger i år, vilket passar mig perfekt! Nu hoppas jag bara att vi hinner dit flera gånger innan det börjar rinna igenom klippan.
]]>